fredag 23 december 2011

En pedagogik med IT


En pedagogik med IT

När 1-1 datorer kommer på tal talas det ofta om att vi måste ha IT pedagoger och en IT pedagogik. Efter att ha satt mig in i den digitala utvecklingen utifrån ämnet naturkunskap så här långt menar jag att det vi behöver utveckla är en pedagogik med IT inte en IT pedagogik.

Det måste finnas en ”större” tanke med undervisningen än den att man bara skall använda datorer. Datoranvändandet måste komma in som hjälp, stöd och en utvecklingsmöjlighet till en övergripande pedagogisk idé.

Under detta läsår har jag samarbetat med didaktikforskaren Mats Lindahl och doktoranden Ulrika Bossér och infört ett undervisningssätt som bygger på det som kallas ”Socioscientific issues” (SSI). Det är ett elevaktivt arbetssätt där eleverna ställs inför olika samhällsfrågor och försöker att lösa dem med sina kunskaper i naturkunskap. De skall då få en djupare förståelse av naturvetenskapen och hur den kan användas i samhället.

Till detta undervisningssätt har jag försökt att använda några av de digitala erfarenheter som jag gjort under förra läsåret och det vi lärt oss i projektet ”Den digitala naturkunskapen”. Min kollega Daniel Åkerblom har också varit med i projektet och utvecklat sin naturkunskapsundervisning i en liknande riktning.

Undervisningssättet blev uppmärksammat i Smålandsnytt den 30 november:

Östran publicerade en artikel den 5 december 2011.

Barometern publicerade en artikel den 8 december 2011:

Fredagen den 16 december skrev Rickard Vinde, VD för Svenska Läromedel Service AB, en kritisk insändare i Barometern:

Den 23 december kom Mats och min replik på hans insändare in i tidningen. En replik får bara vara 1500 tecken om de skall ta in den i tidningen. För att kunna bemöta den mer nyanserat publicerar vi här våra repliker in den ursprungliga versionen som inte förkortats.


Lärarreplik på Rickard Vindes insändare:

Kunskapsuppdraget är i högsta grad levande på Stagneliusskolan.

Rickard Vindes påstår i en insändare i Barometern den 16 december att Stagneliusskolans försök att förnya undervisningen genom öppna läroresurser och alternativ till prov inte ger någon djupkunskap. Vinde har inte förstått det sätt vi arbetar på. Arbetssättet kan tvärtom ge en möjlighet till en mer nyanserad och fördjupad kunskap och samtidigt ge en förståelse för hur kunskap kan användas

Låt oss först se på detta med läroböcker. Sedan början av 80-talet får inte längre eleverna på gymnasiet sina läroböcker. De får låna dem. När de slutar måste de lämna tillbaka dem. Det betyder att de inte får skriva i dem och inte stryka under så som vi kunde som gick gymnasiet i slutet av 70-talet. Läroböckerna används år efter år och vissa är över 10 år gamla. När jag tidigare undervisade med utgångspunkt i läroböcker fick jag be eleverna att inte läsa vissa kapitel för det som stod var fel. Den fakta som står är föråldrad och jag har fått komplettera böckerna med uppdaterat material från Internet.

Genom att låta eleverna fylla på en pärm med öppna läroresurser hämtade från Internet kan de nu stryka under och skriva kommentarer i sitt läromedel. De faktasidor som vi tar fram kompletteras med laborationer, övningar och loggboksanteckningar. När eleverna slutar har de en egen pärm med kunskap de själv bearbetat, kompletterat och reflekterat över. En kunskap de äger. De får med sig pärmen när de slutar så de kan ha nytta av sitt läromedel när de kommer vidare till nästa utbildningsnivå. Då kan de mycket lättare bygga vidare på den kunskap de fått med sig från gymnasiet.

Låt oss sedan se på detta med prov. Hur mycket kommer egentligen en elev ihåg ett halvår efter ett prov? Under de år jag arbetat på Stagneliusskolan har jag sett att många elever bara koncentrerar sig på proven. Provtillfällena har också ofta varit stressmoment. Flera elever väljer att vara ”sjuka” för att få lite mer tid på sig och så har man en stor grupp elever som skall göra uppsamlingsprov. Prov är också en konstlad form att visa sin kunskap på. I vilket arbete sätts du att lösa ett problem själv utan att få slå i böcker eller söka på Internet? Nej det arbetslivet vill ha är kreativa personer som har lätt att samarbeta och som är duktiga på att ta fram information.

Eleverna får nu, varje eller varannan vecka, reflektera över ett begrepp, ett miljöproblem eller ett sätt vi arbetat på i en loggbok. Då får jag som lärare en mycket bättre insyn i deras läroprocess. Därför kan jag på mina genomgångar fokusera på vad de inte förstått och lägga undervisningen på rätt nivå. Eleverna får också en lugnare och jämnare arbetsbelastning och slipper att råplugga till prov. Eftersom det är genom loggböckerna och de uppgifter de får att lösa på lektionerna som jag examinerar dem så blir arbetet på lektionerna viktigare för dem än tidigare.

Eleverna arbetar i min undervisning med ”Socioscientific issues” (SSI), ett elevaktivt arbetssätt där man låter eleverna diskutera och skapa kunskap kring ett etiskt dilemma eller en samhällsföreteelse med naturvetenskaplig anknytning.  Då förstår eleverna bättre vad de skall ha sin kunskap till och kan sätta in den i ett sammanhang.

Det som det går ut på är att göra världen begriplig för eleverna genom att utgå från deras egna frågor. Eleverna skall äga sin läroprocess och skall vara så väl förberedda de kan bli på en värld utanför skolan.

Vi står nu inför ett paradigmskifte när det gäller läromedel. Den traditionella läroboken håller på att ersättas med helt nya och bättre läromedel. Läromedel kommer vi i skolan alltid behöva. Läromedelsförlagen måste nu anpassa sig till nya förutsättningar precis som klockindustrin fick göra när kvartsuret kom eller när den elektroniska räknaren ersatte räknestickorna.

De nya läromedlen föds i gränslandet mellan Internet, radio och tv, forskning och den praktiska verkligheten på skolorna. Vi lärare är gärna med och skapar de nya läromedlen tillsammans med läromedelsförlag, media, forskare och beslutsfattare så vi kan göra den svenska skolan ännu bättre.

Dan Frendin
Lärare i naturkunskap och globalkunskap
Stagneliusskolan, Kalmar


Forskarreplik till Rickard Vindes insändare:

I läroböckerna kommer vetenskapen i skymundan

Rickard Vinde, VD för Svenska Läromedel Service AB, hävdar att skolans kunskapsuppdrag har kommit i skymundan. Som ursäkt tar han en artikel i Barometern 8/12 2011 som bl. a. tar upp hur gymnasieelever arbetar utan utgångspunkt i svenska läroböcker. Hans oro för detta försök till förändring av arbetssätt i den svenska ungdomsskolan uttrycks som risken att eleverna inte kommer att ha en ”fast kunskapsgrund” utan bara ”konsumera ytlig information”. Han uttrycker det som: ”endast läroböcker är utvecklade för att vara effektiva verktyg för lärande och kunskapsstommen i skolan”. Hr Vinde har dock inte besökt Stagneliusskolan och att hans resonemang enbart utgår från artikeln i Barometern. Han har således mycket lite kunskap om den pedagogik han anser vara förkastad.

Läromedel i naturvetenskap finns att tillgå för eleverna på Stagneliusskolan. Arbetssättet här handlar inte om att undanhålla information utan snarare att använda den konstruktivt. Att som princip hålla sig till läroböcker som kan vara bristfälliga både vad gäller kunskapsinnehåll, värdegrund och struktur är ingen bra metod, åtminstone inte för kunniga och skickliga lärare. Läroböckernas effektivitet som verktyg för lärande och bärare av kunskap är kraftigt överskattad, då texten ofta börjar abstrakt och slutar konkret. Denna struktur hjälper inte eleverna att förstå. Dessutom är bilder ofta är tagna utifrån ett bristande kommunikationsperspektiv, dvs. de stämmer inte med texten, inte minst problematiskt är att språket många gånger brister i precision.

Den största bristen är emellertid att naturvetenskap framställs oproblematiskt och som den rätta läran. När naturvetenskapen framställs på ett sådant missvisande sätt riskerar man att göra lärare allvarligt begränsade när det gäller att utveckla en konstruktiv och vetenskapligt förankrad undervisning. Ett resultat kan bli att nya kunskaper och teorier inom naturvetenskap betraktas som en försvagning istället för en förstärkning av naturvetenskaplig kunskap, dvs. man kan inte tro på kunskapen alls. Ett annat resultat kan bli att det inte finns utrymme att diskutera hur naturvetenskap kan användas för en positiv utveckling av vårt samhälle.

Kunskap kan skapas på många sätt och det utesluter inte texter i en lärobok, men tron på läroboken som det effektivaste verktyget i undervisningen måste betraktas som överdriven med tanke på bl.a. ovan nämnda brister. En lärobok är ofta samlad erfarenhet från lärare som undervisat länge och har därför ett värde, särskilt under de första åren av en lärarkarriär, som utgångspunkt för att skapa undervisning. Det finns dock ingen anledning att göra dessa böcker till ett hinder för vare sig lärare eller elever. Jag är övertygad att läroboksförfattarna inte haft någon sådan avsikt.

Mats Lindahl
Forskare inom Naturvetenskaplig didaktik
Linnéuniversitetet